MALOU HARR

Hej på er!!

 

Åh, jag tjatar om mitt illamående hela tiden nu mera. Jag har vart medveten om min graviditet i 4 dagar nu och jag tjatar redan sönder på folk ang detta. Men jag tycker själv att det är jättekul att följa folk igenom deras graviditet, hur dom tar allt och hur dom mår. Även fast jag bara har vart medveten om min bebis i 4 dagar så har jag förändrats så mycket, verkligen!

 

För det första, mitt humör. Asså jag har aldrig vart så trött & uttråkad i HELA mitt liv. Om jag vill ha någonting, måste Adam åka och köpa det med en gång annars dampar jag sönder. Detta gör ju att jag får dåligt samvete för att jag är så ''taskig'' mot Adam och Adam blir tjurig på mig pga min otrevliga ton. Sen när jag spyr hela dagarna gör mig så trött. Jag sover i soffan hela dagarna medans Adam är och jobbar. Jag tycker att det är så tråkigt att vara gravid om jag ska vara ärlig. Om jag visste att jag skulle må såhär himla dåligt så skulle jag aldrig velat bli gravid, faktiskt. Jag har en sån låg smärtgräns eller illamåendegräns. Jag mår dåligt av lilla minsta och detta var inget bra för mig. Har nästan aldrig haft yrsel i hela mitt liv heller så det är också väldigt jobbigt och läskigt. 

 

Pga att jag inte har så stor mage (knappt ingen alls) så har jag inte ont i ryggen eller svårt att gå osv. Men jag är jämt rädd att ligga på mage då jag är rädd att någonting ska hända med bebisen då... Gör de det? Kommentera gärna<3 Så jag har faktiskt tagit min graviditet riktigt illa. Har dåligt samvete för att jag har sådan dålig attityd mot Adam, mår illa dagarna i ända, får yrsel av att stå upp för länge och kan inte lyssna på för höga ljud för då får jag så HIMLA ont i öronen :( Men jag måste klara det!

 

Idag mår jag ju som sagt mycket bättre, vilket är skönt! Hoppas att det håller i sig